Jag heter Carina Mårell och bor i ett rött litet hus, i en liten by belägen mitt emellan Östersund och Sundsvall. Den första hunden kom till oss som omplacering, och var en cocker spaniel. Hon var mycket fäst vid mig och följde mig överallt. Hennes specialintresse var att  apportera flöten och bevaka hålen vid isfisket. Mycket intressant, kan jag tycka idag. Då förstod jag inte alls vilka talanger hon gav prov på. Alane, som cockern hette blev sjuk och fick tas bort på 80-talet, men då var jag redan såld till detta att umgås och trivas med hund. Då tomheten efter Alane blev stor sökte jag en fodervärdshund på Hundskolan i Sollefteå. Jag ville prova en annan ras med lite mindre päls. Hundskolan födde upp labradorer, så vi fick lära känna en labradortik, som hette Vanja och blev mycket kär i familjen. Vanja stannade hos oss i 18 månader, varefter hon utbildades till ledarhund och flyttade till Skåne. Eftersom labradoren kändes rätt, kom ännu en labradortik till oss, som fodervärdstik. Hon var tänkt som avelstik, men så blev det inte, och hon är kvar hemma hos mig ännu. Metis, som hon heter, blir tio år i februari. I hemmet finns tillsammans med Metis ytterligare tre tikar idag. Vi har ett underbart liv tillsammans och jag trivs jättebra med dem. Vi bor i närheten av skog och mark och kan vistas ute i naturen ofta. Denna ras är en jättetrevlig sällskapshund, tillgiven och klok. Samtidigt en mycket bra arbetande hundras, som tycker om att få olika uppdrag, så vi tränar ofta på olika saker också, till exempel sppår och apportering..